Glassjuka

Benämning på det fenomen som uppstår som en fläckig eller dimmig yta på glaset,
men som i själva verket är mikroskopiska sprickor. Glassjuka förorsakas av felaktig sammansättning av glasmassan och reaktionen utlöses av vatten och fukt.

I äldre tider var glasmassan kvalitativt ofta sämre, mestadels på grund av undermåliga ugnar som inte kunde smälta glaset korrekt, vilket tvingade fram glasrecept som inte gav tillräckligt motståndskraftigt glas. För att få ett ”stabilt” glas som står emot glassjuka, krävs att den kemiska sammansättningen i mängen har rätt proportioner i förhållande till varandra. Exempelvis: En undersökning av en glassjuk kungsholmspokal från 1700-talet, tillhörande Smålands museum – Sveriges glasmuseum, gjord av Riksantikvarieämbetet 2000-2001, visade att glasmassan i kupan innehöll för liten del kalk, vilket gjorde att det proportionellt sett blev för stor del soda.

Modernt glas har andra krav att uppfylla, exempelvis att klara diskmaskinens omilda behandling, och detta har lett till forskning (bl.a. av Glafo-Glasforkningsinstitutet),
som därigenom förbättrat glassatserna så att de står emot olika angrepp.