Gravering

Den traditionella gravyren utfördes med roterande koppartrissor i olika storlekar,
mot vilka gravören förde glaset.
Dagens moderna gravyrapparater har formen av en ”penna” med roterande stift.
Dessutom är gravyrobjektet fixerat, medan gravören istället för pennan över glasytan. Denna teknik introducerades på Trelleborgs glasbruk under slutet av 1940-talet
av gravören Rune Strand.
 
De äldre gravyrmaskinerna hade koppartrissor, vanligen i storleken 1,5 mm till 200 mm,
som försetts med smärgel och olja, medan de moderna pennornas stift är av diamant
eller karborundum.

Gravering delas in i tre olika typer: Djupgravyr, linjegravyr eller ytgravyr
(kallas även ”kasad” gravyr).
Trissorna, eller stiften, är runda och olika stora beroende på vilken gravyr som ska göras.

Förutom den maskinella graveringen brukas även ritsning, s.k. punktning,
och lasergravering. Med hjälp av en speciell optik riktas laserstrålen en bit in i glaset,
varvid små sprickor i form av stjärnor uppstår. Genom att placera dessa rätt kan de bilda tredimensionella mönster i glaset.
Gravering med koppartrissa. Okänd gravör. Foto: Smålands museums arkiv
Gravering med gravyrpenna. Lindshammar glasbruk 2006