Kraka

Ett ämne i överfångsteknik kyls ner, täcks det med ett nät, för att sedan blästras.
Den färdiga produkten kännetecknas av sin rutiga dekor.
Tekniken utvecklades av Sven Palmqvist på Orrefors glasbruk 1944.
De 19 första krakaföremålen signerades dock ”Graal”,
men namnet på tekniken ändrades 1945 till ”Kraka”.

Genom förfarandet som beskrivits ovan blästras den yttre liggande färgen bort,
men finns kvar under det skyddande nätet. Krakaämnet värms upp på nytt och ett anfång klarglas läggs utanpå den blästrade ytan innan uppblåsning. Blästringen orsakar fördjupningar i ämnet, varvid små blåsor uppstår mellan ämnet och det anfångade klarglaset (samma princip som vid ariel). Fram till 1947 värmdes dock blåsorna bort.

Namnet är hämtat från en vikingatida saga, där Sigurd Fafnerbanes dotter Kraka tvangs infinna sig hos Ragnar Lodbrok ”varken naken eller klädd”. Kraka klädde sig i ett fisknät, samtidigt som hon skylde kroppen med sitt utslagna hår.