Verkstad
Det arbetslag som i glashyttan tillverkar glas.
Före mitten av 1800-talet var det vanligaste att verkstaden bestod av
en mästare och en medhjälpare. Efter hand ökade antalet glasarbetare i verkstaden,
och synas konstellationerna märks att de varierar beroende på vad som tillverkas.
Det är dock svårt att uttrycka sig generellt om antal och konstellationer.
Vid tillverkning av ”styckebitar”, exempelvis vasar, skålar och karaffer utan grepe,
kan verkstaden bestå av endast en glasarbetare, medan speciella glas med mer
ovanliga detaljer kan uppehålla upp emot tio glasarbetare.
De mer vanliga uppsättningarna i en servisglasverkstad kan exempelvis se
ut som följer: En vinglasverkstad, som producerar glas med påklippt ben,
består av mästare, benmakare, uppblåsare, skålanfångare, fotanfångare
och benanfångare.
En tumblersverkstad innehåller vanligen tre uppblåsare (varav en är mästare)
och en posthållare, som tillverkar post till uppblåsarna. Drivglasverkstaden har
vanligen två till tre uppblåsare och en mästare, medan en verkstad som tillverkar
kannor har två uppblåsare, en mästare och en grepanfångare.
Till varje verkstad är en inbärare knuten, men denne inräknas inte i verkstaden.
Glasarbetare som är oberoende av de traditionella glasbruken (exempelvis