1950-talet var ett decennium då Växjö genomgick stora förändringar. Centrum höll på att byta ansikte från idyllisk småstad med låg trähusbebyggelse till en mer stadsliknande karaktär. Hela kvarter revs och byggherrarna fick närapå fria händer att skapa stora affärshus
och kontorskomplex. Växjö var en stad med växtvärk, ett skeende
som man delade med många andra svenska småstäder och vilket
man naturligtvis både hyllade och förfasade sig över.
Lagom till denna hastiga expansion anlände fyra danska arkitekter
till Växjö, alla utbildade vid Den Kongelige Akademi för de skönne Kunster. Bent Jörgen Jörgensen kom redan 1947 och åtnjöt från starten fullt förtroende hos både entreprenörer och kommunens makthavare. När hans verksamhet växte knöt han några år senare Jörgen Egmose och Mogens Barsöe till sig, bland annat för att
kunna slutföra det nya stadshotellet i Värnamo år 1955. Den senare
av dem lämnade snart Jörgensens kontor för att öppna eget,
och lockade då hit kollegan Ib Wibroe. Dessa fyra danska herrar
kom sedan att stanna i Växjö under hela sina yrkesverksamma liv
och svarade för ritningarna till en stor mängd av regionens nybyggnationer. Med sin strikt modernistiska skolning och sin framåtanda kom de att sätta tydlig prägel på Växjös ansikte,
samtidigt som de förnyade villaarkitekturen på ett välgörande sätt.
