TRADITIONER KRING PÅSK
I Smålands museums arkiv finns en hel del uppteckningar omkring påskfirande.
De flesta berättar om hur man firade påsk under 1800-talets första del.
DYMMELVECKAN – Veckan för påsk
Under dymmelveckan* skulle man inte gå bort, särskilt inte på dymmelonsdagen, man kunde nämligen bli anklagad för att bedriva trolldom, eller själv bli utsatt för trolldom. Man fick heller inte köpa eller sälja något och inte klippa naglarna. ”Kringgörningar” (rörelser som går runt) var förbjudna och som följd härav fick man varken spinna ull eller lin, spann man ull blev fåren yra i huvudet,
och spann man lin, särskilt på skärtorsdagen, fick häxorna makt över linet.
All ved borde vara huggen och kluven, annars satte sig ”dömmelen”* i veden,
och sedan blev den svår att klyva. Om en person sopade överallt i sitt bostadshus, och sedan kastade soporna på sin oväns ägor, så fick ovännen all ohyran som han själv skulle ha haft under året.
Från dymmelonsdags kväll till skärtorsdags morgon borde ej någon eld vara tänd
i spisen från det solen gick ned till solen gick upp, ty så långt röken gick, hade häxorna makt att utöva förgörelse.
OM HÄXOR, BÖSSOR OCH TROLLHARAR
På dymmelonsdagens kväll, så snart solen gått ned, brukade man förr i tiden skjuta i luften, för att skjuta ned påskkärringar då de for till Blåkulla. Bössan skulle helst vara laddad med ett ”villarpaskott”. Ett sådant skott innehöll förutom krut och hagel ett blad från en psalmbok, en liten bit från en al samt en bit från en ”flygrönn”*.
Den som inte hade någon egen bössa, sköt i luften med ”pilabössa”,
och småpojkarna sköt med sina furubössor. Pilarna till en pilbössa skulle vara antingen av alträ eller flygrönn, för att man säkert skulle träffa en påskkärring. Bösspipan tillverkade småpojkarna själva av furubark på så sätt, att så snart tjälen släppte i en medelstor furubuske, skar de runt omkring stammen på två ställen
i närheten av toppen. Sedan vred de på barken så att den lossnade och gick
att dra av. Kulor till sådana bössor utgjordes av lin, som tuggades ihop till lagom stora kulor.
Från trakter kring Vislanda och Aringsås berättas det om en kvinna som hette Stina. Om Stina berättar folk i bygden, att hon blev nedskjuten av en soldat på sin väg till Blåkulla. Stina hade som alla andra häxor en ”mjölkhare”*, som brukade suga mjölken från andras kor i byarna runtomkring. Stina aktade sig nämligen noga för att låta sin trollhare suga mjölk från grannens kor. Hon ville nämligen inte bli ovän med dem som bodde i samma by som hon själv. En soldat som bodde i byns närhet, hade varit i kriget och kunde skjuta ”villarpaskottet”. En dag tog soldaten fram en sked, som han ärvt av sin faster och smälte ned den. Av silvret gjorde han en kula. Därefter laddade han sitt gevär och sköt rakt upp i luften, i samma ögonblick som Stina strax före soluppgången en skärtorsdagsmorgon kom flygande från Blåkulla. Skottet träffade Stina. Efter den dagen blev Stina inte sig själv, bland annat berättas det att Stina fick ligga till sängs i nitton år. Men bönderna i Vislanda och Aringsås var glada för att de från den dagen fick behålla sin mjölk.
Tron på häxor levde kvar långt fram i tiden. Som exempel på detta kan nämnas,
att man så långt fram i tiden som 1870 i Merhult, Herråkra socken brukade skrämma häxorna på följande sätt. Man borrade hål i en liten stock, fyllde hålet med krut, satte till svaveltråd och tände på, varefter stocken med en väldig skräll flög i luften.¨
FÖRKLARINGAR
DYMMEL
en sorts träkläpp som med sina dova slag fick ersätta klockringning under veckan före påsk
DÖMMEL
en ond ande, som denna vecka tordes vara ute och bedriva allahanda ofog.
FLYGRÖNN
en rönn som växer i ett annat träd.
MJÖLKHARE
ett tjuvmjölkande väsen. Tron på mjölkharar är mycket gammal och går åtminstone tillbaka till senmedeltiden.
PÅSKMAT
Skärtorsdag , var det förr vanligt att äta kål, helst nio sorters kål.
Kålsoppa har även varit en vanlig maträtt, såväl här i Småland som på kontinenten.
Långfredag,
vanliga rätter var salt sill och kall potatis, till kvällsmat serverades kall gröt.
Påskafton, mitt på dagen var det vanligt att man åt lutfisk eller korngrynsgröt.
På kvällen åt man ägg i långa banor.
Påskdagen, vanliga maträtter var lamm, nässel- eller kålsoppa.
Påskbrev
Det var vanligt att man skickade så kallade påskbrev till varandra. Påskbreven, bestod av teckningar som var målade i starka färger, föreställande påskkärringar med sina redskap. Breven kastades i smyg till grannar och bekanta på påskafton. Breven var nästan alltid försedda med en vers:
Sopa, raka, smörjehorn
sänder jag dig till resedon.
far fort, min vän,
kom snart igen!
Det önskas av en trogen vän.
Påsklek
Man lägger ett ägg på golvet, sätter sig på huk framför det och träder in armarna under knävecken utifrån och sträcker armarna så långt fram som möjligt. Stödjande på händerna mot golvet böjer man sig ner och tar upp ägget med munnen.
Lycka till!Förr i tiden trodde man att det fanns trollharar. Trollharar var svarta och stod i förbindelse med den onde och tjuvmjölkade böndernas kor.
Bilden på den vita haren är hämtad från en bonad i museets samlingar. På 1700-talet sade man att alla vita harar var musikaliska och kunde slå på trumma.
